Midsommarvandring längs kolarstigen

MIDSOMMARVANDRING LÄNGS KOLARSTIGEN

Då har midsommar och sommarsolståndet passerat och det har vänt. Vände gjorde även vädret denna annandag midsommar och vädergudarna bjöd på sval morgonluft och ett strålande vandringsväder med växlande molnighet.

Som vanligt hämtade bussen upp oss i Hallbo och Björsbo. Men eftersom deltagarantalet i år uppgick till 92 st, fick även några funktionärer rycka in med sina bilar för transport till Sörgimma. Här delades det ut broschyrer och här fick vandrarna information om var matkontrollerna och toalettservice fanns och sedan bar det iväg. Snabbt för vissa och lite lugnare tempo för andra.

Vid Brännåsens fäbodar möttes vi av uppdukat bord med blåbärssoppa, nyponsoppa och Frimodigs skorpor. Glada funktionärer från Dellenbygdens Hushållningsgille serverade och språkade med oss vandrare. Än så länge hade vi bara genomfört 5 km av leden, så humören var fortfarande på topp.

Nu började stigningarna. Först upp mot Bastvallen, som fortfarande luktade såpa efter funktionärernas tidigare besök. Sedan ner till Orabäcken för att åter påbörja en stigning upp mot Dyrvallen. Här kanske funktionärerna också skulle behöva placera ut en vilobänk……

Strax innan Dyrvallen möttes vi av doften av kolbullar och hoppet steg och stegen kändes plötsligt lite lättare. Väl framme kunde vi med glädje se att kockarna var effektiva och någon ringlande kö fanns inte. Bara att hugga in. Smaskens. Solen visade sig från sin bästa sida, så några tog tillflykt till skuggan….och myrorna. Norrbo Hembygdsförening, Norrbo Sockenförening, Gävleborgs fäbodförening samt ”valljäntan” Louise Lindqvist språkade och frågade hur alla hade det och de flesta verkade stortrivas. Men vilka var det som försökte dyka ner i kolbullesmetens hinkar med kameran och penna och papper. Jo, HT hade hittat hit och fick lära sig både om fäbodliv, kolbullestekning och vandrarnas strapatser. Fast nu börjad åskmolnen torna upp sig mot himlen, så det var lika bra att fortsätta vandringen. Några ner till Björsbo och några vidare mot Hallbo.

Vid Tjärnvallen möttes vi av Friluftsfrämjandets talföre Göran Persson, som bjöd på saft och vatten. Välbehövligt. Själv möttes han av några sovande ungdomar som hade provat fiskelyckan i Stensjön för att sedan få lite sömn i vallstugan. Men när de fick veta att 92 st vandrare var på ingång, blev det full fart. Saker plockades snabbt ihop och soparna togs fram. Själv skrev Göran uppsats om denna dag på vallen om alla oss som passerade. Hade du inte tid att stanna och prata, kan du läsa om det i gästboken. (Tog bort nästa mening .

Vid Funnervallen stod som vanligt Norrbo IF och serverade vatten, saft, frukt och kex i solskenet. Och som vanligt var det kusinträff i stugan bredvid. Med nya krafter avverkade man snabbt leden längs vägen för att fortsätta upp mot Undervallen och sedan till Finnbäcken. Här stannade några till med kåsan och några satt även och svalkade fötterna i bäckens klara vatten. Nu är det bara 2 km kvar till Hallbo.

Längtan till målet gjorde att farten ökade och så hade vi då gjort det! Avverkat Kolarstigens 27 km på 7 timmar och 40 minuter. Men snabbast var ändå Jerker Sundin, som nådde Hallbo redan kl. 11.00, dvs 2,5 timme. Våra kökarlar (tanter) kom tillbaka till Hallbo 17.30. Men oavsett tid så hade vi alla gjort det, även de som nådde målet i Björsbo. Och vi hade alla fått ett minne av en härlig vandringsupplevelse längs Kolarstigen.

Det minnen jag kommer att ta med från denna dag är:

Glädjen, men inte bara över att det var så många deltagare, utan också för att det var ganska låg medelålder.

Ilskan över Holmen Skogs förstörelse av vandringsleden vid Björsbovägen samt deras dåliga respekt för leder.

Lukten av stackmyrornas försvarsmetod som verkar tro att Stigfinnargruppen har gjort leden för dem.

Känslan av att kroppens alla muskler får röra på sig (blåsorna på fötterna och vadernas stumhet har jag redan förträngt).

Smaken av det kalla källvattnet i myren nedanför Bastvallen.

Välkommen tillbaka nästa år!

Önskar vi i Norrbo Sockenföreningens Stigfinnargrupp tillsammans med övriga medarrangörsföreningar. (Bilder från arrangemanget finner du i bildarkivet)

Vid tangentbordet
Catherine Vennberg, stigfinnare i Norrbo